Okristligt tidigt ringde väckarklockan idag. Jag tyckte inte alls att det var dags att gå upp. Matte var dock väldans alert och låg inte kvar och drog sig utan hoppade upp och klädde sig. När jag fattade att det var allvarligt masade jag mig ner och vi gick och hämtade tidnignen. Fem var klockan... Jag var inte så sugen och matte gav mig ingen frukost. Sen kom en främmande bil och hämtade henne. Jag gick upp och lade mig hos husse igen. Matte skulle visst ut och flyga. Undrans hur skönt det var i snön och kylan...?Spring och smyg, inte far och flyg. /Tuffa

Det är inte utan att man känner sig som en kassler.... Med all simträning och dragning av diverse sparkar, vedpulkor och skidåkare så har man ju musklat sig som värsta köttbullen. Selen som köptes förra vintern, när jag fortfarande var en ganska tanig sparris börjar strama både här och där. Vi får nog ta och göra ett besök i min bästa affär.Jag hittar till två affärer. det är dom som jag får komma in i. Det ena är 25:ans hund och katt. Det ligger nära mattes jobb och vi brukar gå dit ibland när vi är på prommenad. Där är det alltid bra. Jag brukar lätt kunna tigga till mig godis och har fått en snygg reflexlampa att hänga i halsbandet. Den andra affären är Aeris, där brukar man kunna träffa andra hundar och får också godis. En våg har dom också så där brukar jag få kliva upp och väga mig. Sen är det där vi provar selar. Då kläs man på sele och så håller nån trevlig prick i den och matte lockar så att jag drar som katten för att komma till henne. Så är det klart. Det verkar alltså som om det är dags för ett besök där igen, så att man slutar vara kassler.Selen är trång, ta ut mig med tång! /Tuffa

Krispig och fin morgon. Inte så kallt, solen på väg upp. Snön sådär lagomt frasig. Så tittar man upp åt nordväst, och vad får man se? En stor, gul, rund (nästan i alla fall) ost! Hallå! Det som är så gott! Magen börjar kurra och det är plötsligt inte alls så noga att gå nån lång prommenad. Jag lyckades få matte att vända rätt så snart och så skyndade vi oss att hämta tidningen. Matte trodde först att jag var sjuk eller nått när jag vände hemmåt, men när vi kom in och jag gjorde mitt dansi-dansi, steppi-steppi, mellan henne och tunnan med mat så fattade hon ju galoppen. HUNGRIG!Sen gick vi ut en studn till när vi väntade på husse. Fyllde mat åt fåglarna, filosoferade lite. Då var det kul med krispig snö igen. Fast osten var kvar på himlen...Say cheese! /Tuffa

Framför allt, hur gör man för att inte halka hela tiden? Jag gjorde ju illa en tass förra helgen och det är som ett litet jack mellan ett par tår. Det fastnar isklumpar där när jag är ute länge och då gör det ont! Därför plockade matte fram en hundsko.... Må så vara att den är ganska snygg, silverfärgad och med svart sula. Piffig knytning och så, men den har ju inga tår! Hur gör man då när man ska bromsa till exempel? Jag gör ju som vanligt och spärrar ut tårna och liksom slajdar lite. Bara det att i den häringa skon så blir det bara slajd. Och sen duns....Människorna har ju skor hela tiden! I och för sig så halkar dom ju mer än oss hundar, men ändå! Impad blir man av att dom klarar av det.Sko på tass, det är kass. /Tuffa

Undrans om den där Per har kommit tillbaka och tar en sväng över Norrbotten också denna gång. Husse och jag har seglat på morgonen. Han tog skidorna och kämpade sig fram i blåsten. Jag är ju lite mer markbunden så det gick väl OK fast det viner om öronen. Sen när vi vände så åkte husse ut på isen och då seglade han hela vägen hem. Behövde inte putta på med dom där stavmojängerna en enda gång. Fränt!Dom stackars fåglarna håller ju på att blåsa bort. Deras mat hade blåst iväg i natt och den där stora snöskottar-släden hade flaxat iväg från bron. Mysko...Har hört talas om att det skall dras in lite mer ved senare så nu gäller det att vila sig i form!Hej och hå, det blåser på. /Tuffa

Men alltså, Sigge har du varit och pillat på några värmeknappar nu igen? Nu har vi plötsligt nollgradigt och sådär läskig, kramig snö som sätter sig runt benen som ett pansar när man är ute. Det har kommit upp vatten på isen, så det går inte att sparka. Matte och jag fick ta skidorna i morse, eller jag sprang ju och hon åkte. Klantmatte. Hon stöp i diket upp till vägen när vi skulle korsa den. Muttrade om - Jädra hund som drar i kopplet... kan jag rå för att hon har taskig balans? Sen stöp hon när hon åkte ner i diket på andra sidan vägen också, då var jag lyckligtvis inte kopplad längre så då hade hon ingen annan än sig själv att skylla på. Ha!Jag har för övrigt fortfarande sjuktjänst. Husse ligger på en sida i sängen och sover och jag på den andra. Igår drog jag honom lite försiktigt på sparken på lunchen, vi får väl se hur det ska gå idag. Han kanske kan sitta i kajaken så drar jag honom i den?Snöbollsben, gör att man blir sen. /Tuffa

Att gå ut själv på kvällen kan vara lite läskigt. Det är så tyst överallt så att man hör minsta knäpp. Grannarnas hundar kanske skäller också och då tror man ju att det är nått livshotande. Minst! Tur att man har en briardstämma att ta till. Det låter som en korsning mellan skall och yl. Skulle platsa ganska bra som kör bakom Roger Pontare, eller kankes nån jojkande same kanske. Jag brukar dra i med det där howlet iblad då för att tala om att det inte är nån idé att försöka inta mitt revir. Hittills har ingen försökt, så jag antar att det fungerar.Skräm dom bara, ingen fara /Tuffa

Idag har jag en viktig uppgift. Husse är hemma och är sjuk, så matte sade att jag skulle vara hemma och ta hand om honom. Hur ska det gå till, jag har ju inga händer?Rimligen får jag ta tass om honom!Florence nattgalningen, det är jag. /Tuffa