I morse när matte och jag gick morgonrundan så fick vi närkontakt. Med ÖRNEN! Vi kom tassande efter vår vanliga skogsväg. Ganska tysta och lågmälda är vi om mornarna. Plötsligt brakade det till och ramlade ner grenar från en stor gran brevid stigen. Det swoshade av stora vingar och en skugga passerade oss. det var örnen som lyfte!

Som tur var så flög den iväg, utan att smaka på briarden eller ens snegla åt vare sig mig eller matte. Den kanske redan hade ätit frukost? Det var ganska spännande och matte verkade tycka det var kul. Personligen hade jag hellre sett en ekorre eller kanske en hare...

Så fort man går utanför döörrn, så kan det komma en öörrn! /Tuffa