Det fick lilla Gryn erfara idag. Hon har ju engagerat sig väldigt i det här med bärplockning. Både smultron, jordgubbar, hallon och blåbär slinker snabbt ner i valpmagen.

Idag hittade hon röda bär på en buske i trädgården. Rosentry sade matte att det var. Dom bären smakade hon på. Efter ett tag kräktes hon. Inte gott. Matte kollade med giftcentralen http://www.giftinformationscentralen.se/ ifall det var farligt. Dom är visst lite giftiga men man får oftast bara ont i magen. Tur det. Vi får hoppas att hon lärde sig något den lilla luddisen.

Allt är inte gott som glimmar. /Tuffa 

Fy bubblan vilket sätt. Att sätta en oskyldig briardbrud och hennes inte helt oskyldiga, men ändå rätt harmlösa lillasyster i finkan hela eftermiddagen.

Husse och matte hade lastat släpvagnen full med massa skrot och drog iväg. Vi blev finkade. Matte hade för all del gjort sig till och lagt ut kongar med skinka, kartonger med potatis och sånt man kan fördriva en stund med. Men det är inte roligt!

Gryn, hon är inte så brydd. Tycker det är rätt lattjo att fiska i kongen efter skinka och säger inte så mycket om att bli instängd. Hon föreslog till och med att vi skulle gå in och lägga oss i kojan en stund. Följde med henne in och nattade henne och sen lade jag mig på vakt ute på brokvisten som dom byggt, men inte riktigt färdigt. Skall prata med matte om lite skön stoppning på den ifall det är tänkt att jag skall behöva nyttja den fler gånger. Bra utsikt hade man därifrån i alla fall.,

Friad briardbrud /Tuffa 

...lata valpen ligger på trappen och sover. Så ser verkligheten ut här hemma. Den trogna hunden är såklart jag! Matte håller på att rycka upp en massa gröna grejer ur jorden, hon säger att hon förbereder för att sätta björn-bär och diverse annat. Personligen tycker jag att det låter lite farligt med björn-bär...

I alla fall så står ju matte där med baken i vädret och proppar i öronen där hon lyssnar på oviktiga ljud. Då är det ju tur att jag känner ansvar för att hålla KOLL! Jag lägger mig alltså så nära jag kan. Det innebär ofta mellan matte och skottkärran. Matte brukar säga att jag får ligga en bit bort på gräset för att jag blir så jordig, så det får väl oftast duga. Jag ligger där och spanar och lyssnar och nosar så att inte någon eller något smyger sig på matte där hon ovetandes gräver.

Lilla Gryn, hon har inte fattat det där med plikt och roller. Hon går och lägger sig på bron och sover och lämnar allt ansvar till mig. Det kan hon inte komma undan med så himla länge till kan jag säga. Hon börjar bli stor nu den lilla fisen. Passerat 20-kilos-strecket och har den klassiska keps-frisyren som ni briarder så väl känner till. Snart är det bara att bita i det sura benet och börja jobba! 

Jag ligger på vakt, Grynet ligger slappt. /Tuffa 

Även om det inte är en briard så är det en stor och viktig sak att bli med hund. Man övergår till att bli en mer komplett tvåbening och finner en högre mening i livet. Hoppas den lilla lurvtussen kommer hit så att man får prova tackla den senare. Jag ska vara extra-stora-syrra t den tänkte jag. Det funkar inte att ha bara katt-brorsor. Faktiskt....

 Det är inte alltid dåligt att göra en pudel! /Tuffa

Det är det fiffiga när man har flera människor i huset. Alltid är det någon som är sugen på att gå ut!

/Tuffa, motionären 

Så sade Hannie, Dimage och Gullans husse att det såg ut i Björsbyn idag. Vad var det som såg ut så? Jo fem fawnfärgade briardbrudar som betade av det goda, ljusgröna, bredbladiga gräset som växer där.

Vi har ju faktiskt inga horn, annars var det nog ganska likt. Det är sådana kossor som ser ut som stora briarder. Helt håriga på kroppen dom också. Rätt vackra om jag får säga min mening....

Ibland är det så att hundar äter gräs. Inte bara för att vi måste kräkas som vissa människor verkar tro. Ibland är det bara så himla gott! Saftigt, lite sött och lagom krispigt gräs. Sånt som inte är vasst och fastnar i halsen skall det vara.

Bara för att man äter gräs är man ingen ko-fräs! /Tuffa 

Jadu Kråkan. Jag har ju aldrig varit utan husse så den möjligheten kan jag knappt tänka mig... Min husse är en sån som leker mycket. Snabba, hårdhänta briard-vänliga lekar. Tränar apportering men inte så himla mycket annat pet som stjärt-in och sånt... Han gömmer sig i skogen så att matte och jag får leta rätt på honom. Han är ute och fixar och donar så att man måste ligga ute och passa honom.

Ibland kör han otäcka maskiner som morrar och fräser omkring gräs och sågspån. Det är inte så kul, men å andra sidan så kammar han mig inte lika ofta som matte gör.

Han är svårare att väcka på natten om man behöver gå ut, men å andra sidan är han uppe mycket längre än matte. Han går oftare att lura med på en snabb cykeltur och han bortser aldrig från en uppvänd mage utan kliar den alltid.

Ja, som du förstår Kråkan så är en husse nånting fantastiskt bra att ha. Det är synd om dig som inte har någon. Matte verkar också uppskatta att ha husse och det skulle säkert din matte göra också. Jag vet inte var min matte hittade min husse, men jag kan fråga. Det kanske finns fler på samma ställe?

Om någon nätvän känner att dom vill bli husse till en Kråka så kan ni väl prata med Kråkans matte? Dom finns här bland mina länkar under "Råttis-Cayenne och hennes matte".

Ropen skall skalla, hussar åt alla! /Tuffa 

Husse, jag och Grynet simmar!