Vi tränade lydnad idag. Det är för all del ganska kul. Särskilt som jag får korv då. Jag tycker det är alldeles för mycket fokus på det däringa fot bara. Då ska jag gå brevid matte och helst kika på henne. Försöka förutse åt vilket håll hon tänker vingla iväg och försöka vingla åt samma håll. Så fort hon stannar så ska jag sätta mig "stjärt-in". Det är jag i alla fall ganska bra på.

Sen tränade vi lite på apportering. Jag gillar inte den där träklumpen nått vidare. Spottar ut den så kvickt jag kan. då sätter matte in den i munnen igen och kommenderar "Håll fast". Gormar om man försöker lirka ut den igen. Bläh!

Sen fick jag testa att krypa igen. Det är ganska festligt. Man ligger ner och krälar fram. Så fort man lättar för mycket så får man ingen korv.

Tänk vad dom kommer på de där tvåbeningarna.

Tränat och krypt, blev inte strypt. /Tuffa 

Matte hade sagt att vi skulle gå långt idag, men att det var så långt hade jag inte fattat. Nästan två timmar tog det att gå. Tur att hon hade packat fika så att vi fick ta igen oss lite. Eller jag hade ju orkat hur långt som helst förstås, men den här lillasystern man har är ju trots allt inte så gammal ännu. Hon klarade det fint i alla fall, fast matte sade att jag inte fick brotta henne, för att hon var lite trött.

När vi hade fikat och vilat och matte hade gjort sitt jobb så fick vi gå hela vägen tillbaka till bilen igen. Matte tyckte att det var orättvist att hon var tvungen att vara vaken och köra bilen medan vi fick slagga i bagaget. Hon hade i alla fall inte rymts så det spelade ju ingen roll.

På kvällen var det premiär för ett nytt hotell. I Gällivare. Där hade varken jag eller matte bott förut. Dom hade sköna sängar!

Gått i mil, sedan sovit i bil. /Tuffa 

Idag träffade vi en kul kille. Alldeles svart och lurvig var han. Matte sade att han var lapphund och det sade ju sig själv eftersom han bodde med ett par lapp-gubbar. Där var det jättetrevligt och vi skrotade runt och nosade. Grynet fick busa en del med lapp-killen så jag fick ha min rumpa ifred. Skönt!

Sen fick nosen korn på att det fanns smaskens i närheten. Doftspåret följdes och jag hittade en skatt. Ben! Massor av ben. Lapp-killens farbröder hade jagat älgar och gett honom en massa smaskiga ben. Grynet och jag försåg oss med varsitt. Lapp-farbröderna tyckte att matte skulle låta oss ta med dom i bilen så vi hade något att göra. Ogina matte tyckte inte att det var någon bra idé. Hon är ju så trist....

På kvällen tog vi oss en tur i fjällen. Träffade två tanter som gärna ville hälsa på briarderna. Då står man ju gärna till tjänst. Grynet blev lite trött så vi åkte hem och lade oss för att vila inför morgondagen. Idag var "hem" en stuga. Vårt vanliga hotell i Kiruna var fullt så vi fick bo på camping. Det gick bra det med.

Gått i fjällen till sena kvällen. /Tuffa 

Idag har vi långjobbat. Åkt massor av bil och inspekterat. Sista skiftet var till min oförställda glädje en myr som var rejält blöt och smaskig. Där kunde man se till att ben och mage fick lite skönhetsvård. Lerinpckning är ju bra för det har jag hört.

Matte sade att så kunde man inte se ut om man skulle bo på hotell så hon stannade bilen och puttade oss i älven på vägen tillbaka. Inte snällt!

Hotellet hade som vanligt en najs soffa som lämpade sig väl för två trötta briardbrudar att sova i.

Mera Lera! /Tuffa 

Det innebär att vi ska åka någonstans. Husse har inte packat så det betyder antagligen att matte skall jobba utomhus i flera dagar. Det är finemangs säger vi! Då får man bo på hotell och vara ute och springa halva dagarna. Den andra halvan åkar man bil, men det är rätt OK.

Hotellet i Pajala är bäst. Där finns sköna, bruna soffor på rummen. Perfekta att vila trötta briard-ben i efter en dag på jobbet.

Måhända får matte inte tag på någon dator där uppe i norr. Isåfall får ni tåla er till torsdag med att höra om veckans äventyr.

Packad bil för många mil! /Tuffa 

Idag har vi varit ute med Fixa och hennes matte och spårat. Det var jättelajbans! Fixas matte gick ett spår åt mig. Matte gick ett åt Fixa. Bra att man kan bytlåna mattar till sånt. Det blir liksom lite mer intressant att följa något som är lite mer "okänt". Matte gjorde ett baby-spår till lilla Gryn också. Ett kort ett med korvbitar i. Förra gången tyckte inte matte att Gryn hade nosen i marken på något övertygande sätt. Nu hade hon det! Tror jag det. Man vill väl inte missa korv heller?

Till slut var det dags för mig att få gå mitt spår. Jag hade fått ligga länge och vänta medans det dracks kaffe och annat oviktigt. Jag var så upptagen med att vänta att jag knappt hörde att det var nån som provsköt sin älgbössa lite längre bort. Fixa tyckte dock att det var lite läbbigt. Grynet är ju lite luddig i huvudet så hon brydde sig inte om panget utan fokuserade på kexen.

Nå, till mitt spår. Långt och knixigt var det. Uppåt gick det och ner i ett sandtag. Sandigt och stenigt. Nosen fick jobba som sjutton! Pinnar hittade jag också. Snabb är jag nu med att ge dom till matte, för då får jag korv! Mums! Synd bara att matte har så dålig kondis, annars kunde vi galoppera hela spåret tycker jag. Hon har börjat hänga som en bromskloss i linan så att jag msåte sakta farten. Helt onödigt tycker jag. Matte påstår att jag kan missa både pinnar och vinklar annars, men jag tvivlar.

Sen fick Gryn ett litet spår till. Vilket fusk! Den här gången hade hon fattat ganska bra vad det gick ut på. Snosade och nosade på riktigt duktigt! Tror jag det. Jag har lärt´na allt jag kan!

Är nöjd med, allt man i livet får

så länge det innefattar spår.... /Tuffa