Tja, det kan man ju fråga sig.... Vi skulle hälsa på hos Grynets mamma Hannie, Dimage och syrran Gullan. Spana in det omtalade bygget och Grynet hade stt fram emot att få springa i leran  med Gullan.

När vi hoppade ut så fjäskade Gryn för sin mamma men hon var benhård och sade att fjäskiga ungar göre sig icke besvär. Jag blev lite putt, för så säger man inte åt min lillasyster. Det tyckte inte deras matte heller utan skulle sätta Hannie-mamman i bilen. Då tänkte jag, att jag kan ju passa på att ge henne ett tjuvnyp när någon ändå håller fast henne. Vi gastade lite åt varandra och så skulle vi nypas lite och då kom Hannies mattes finger i kläm. I vems mun vet vi inte... Kanske min...? Kanske inte...

Det gjorde jätteont och blodet rann... Fy på oss! Matte packade in den blodiga handen i plåster och körde iväg Hannies matte till människo-vettrinären. Fast då heter det doktor tydligen. Jag och Gryn och husse fick vara kvar på bygget. Efter en lång stund så kom matte tillbaka, hon hade fått lämna kvar Hannies matte hos doktorn ett tag. Hoppas det inte blir som för mig när jag fick vara kvar hos vettrinären en gång. Då hade jag en kamel-puckel i nacken när matte hämtade mig. Extra vatten om jag skulle bli törstig tydligen.

Hoppas du slipper puckeln och förlåt för fingret!

Fast man försvarar systrar och bröder, får man ej bitas så att det blöder! /Tuffa