Det är inte så lätt att gå på is. Särskilt inte om det är första gången man provar. Det är sannerligen inte lätt att springa på den! Gryn har provat båda idag. Hon har ganska stora, luddiga fötter den valpen. Större och definitivt ludnare än mina måste jag fakiskt tillstå. Hon har dock inte förstått att man inte kan tillämpa "running-by-force" på isen utan måste vara mer "running-by-smyg"... Annars halkar tassarna hit och dit och i kors och i sär och till slut ramlar man pladask och kan slå sig. Inte skönt. Jag har ju fattat det där för länge sedan och försökte få valpen att inse detta. Men.... Hon måste ju testa allting själv. Pladask och slabang. Tassarna for åt alla håll och det vart nästan ett Gryn-märke i isen. Som tur var vart det inget ismärke på Grynet. Hon är ju så luddig så det dämpar fallet rätt bra.

Efter pladasket höll hon sig till de vita partierna, där det var snö som frusit fast. Där man får fäste med tassarna och kan rusa på lite. Matte susar ju fram på den där spark-stöttingen hon har och tycker det går bäst på blanka isen. Knepigt det där. Jag drog henne en bit också. Allra bäst går det när sparken åker på blanka isen men jag kan springa i frasiga snön. Då får jag super-duper-fäste medan sparken glider jättelätt. Då är det som ingenting att dra den stora matte-klumpen!

Om man skall sluta halka kanske man tassarna får talka? /Tuffa