Så kom hon då vår lilla kusin. Vi vet inte vad hon heter ännu för hon har inte berättat det... Hon är för hemskt liten och vi får inte leka briard-lekar med henne säger matte. Vi håller reda på henne och kollar ifall hon är sugen på att busa något.

Ganska söt är hon i alla fall!  /Tuffa

...så var örat slut!

Men det var gott så länge det varade!

Ikväll hade husse med sig mattes lillasyster hem efter jobbet. Hon ska hämta en ny liten sheltie-kusin imorgon. Matte säger att vi måste vara snälla mot den. Vi är väl alltid snälla?

/Tuffa, snäll kusin....vitamin? 

Idag kom brevbäraren, tjoho! Vi såg från fängelset hur han lade ett stort kuvert i våran postlåda. Husse hjälpte oss att hämta det när han kom hem från jobbet. Vi får ju inte gå över vägen själva så vi satt och väntade på husse.

Det var jättesmaskiga grisöron i paketet! Tack snälla Sigge och Sigge-matten! Det var den bästa post vi fått, nånsin!

Gryn klarade sig lyckligtvis från att dratta på ändan med sin såpiga tass. Det är ju för att hon hade tre osåpiga ben att stå på. En tvåbening hade aldrig klarat det.... Till Cavve-bruttorna: Gryn hade ju en böld-grej i tassen och vettrinären sade att det var bra för tassen att stå i såpvatten ett par gånger i veckan. Tassen verkar bättre och så får hon ju tass-bättrings-piller också.

Imorgon kommer våran matte hem. Det ska bli skönt tycker vi, för husse är så sträng mot att sova i sängen...

Tack för öra, pussa Sigge vill vi göra! /Tuffa 

Lilla Gryn ska ju ha sin tass i blöt ett par gånger i veckan. En hel kvart ska hon stå och blaska de stora, luddiga fötterna i såpvatten. Fritz vet ju hur kul det är och hur lång tid det är för ett Gryn att blaska så länge.

Husse skulle ha  Gryntassen i blöt idag. Det gick väl sådär.... Gryn försökte ta upp tassen och husse satte tillbaka den i blöt, Grynet tog upp tassen och husse satte tillbaka den... Sisådär tretusen gånger eller så... Till slut var golvet rätt blött... Husse också, och rätt sur också... Då sprang Gryn iväg... Opraktiskt när man har en tass som är helt såpig och halkig. Husse efter...

Det var rätt kul att se, synd att ni inte var me´ /Tuffa 

Gryn och jag tänkte kompensera frånvaron av Sigges paket med en fet gås. Det går ju massor av dom på åkrarna runt oss. Skällt och gjort så satte vi iväg efter de honkande fåglarna. Snömodden och leran sprutae om tassarna och livet var toppen.

Då hördes ett avgrundsvrål bakom oss och en snabb kik bakom svansen bekräftade att husse sett oss. Vi sket i honom... Pinsamt för en välbetedd briardbrud att erkänna men så var det. Husse gav dock inte upp utan satte själv iväg över åkern efter oss. När han hunnit en bit och jag förstod att han inte tänkte ge upp så avbröt jag gåsjakten och kom till honom. Då minskar rycket i skägget och smället på rumpan betydligt...

Lilla Gryn fattade ju dock inte sitt eget bästa. Hon trodde kanske att husse skulle vara med och jaga gåsar. Så var det inte. Till slut kom han ikapp henne och så blev det rusk med litet Gryn. Trist. Så fick vi lomma hem igen över åkern, inte i triumf med den feta fågeln utan med diciplinen svidandes i skägget...

Kanske vi gör ett nytt försök imorgon, kollar först så husse är inne... /Tuffa 

Vi har väntat hela dagen på brevbäraren.... Men han hade inget med sig till oss idag. Det är ju förstås ganska långt hit så det kanske tar lite längre tid än till Malte och Snok.

 Åh vad vi är förväntansfulla!

Som att vänta på tomten.... /Tuffa 

Min mage är lugn och snäll. Är faktiskt rätt OK med ris, bara man får fiskbullar i  det... Gryn var hos vettrinär-farbrorn idag. Mate sade att hon var jätteduktig och att vettrinären pussade henne på huvudet för att hon var så snäll och modig. Han klämde och kände på tassen och pillade i det som gjorde ont, sen sade han att matte skulle ha tassarna på Gryn i såpvatten ett par gånger i veckan och att hon skulle få frisk-piller att äta så skulle tassen bli bra. Den hade en infektion men det skulle gå över. Hon slapp i alla fall få en ny tass! skönt!

Sigge, för att vara riktigt effektiv mot gåsar så behöver man en lillasyster eller lillebror! Om inte annat kan man se till att ha henne mellan sig och gåsen så blir hon biten istället!

Puss och kram, hela dan! /Tuffa 

Fältet brevid oss har blivit landningsbana och övernattningsplats för en hel massa, stora, gråa gåsar! Eller gäss då.... Dom kvackar och honkar och står i på nätterna och på mornarna är dom kvar. Dom sträcker på sina långa, smala halsar och kikar elakt på mig och Gryn. Klapprar med näbbarna....

Som om det skulle hjälpa! Vi vet minsann att det är dödsenkelt att sätta fart på hela flocken. Man springer rakt in i den så att det flyger gäss åt alla håll. Ganska långsamma är dom i starten så varje gång tror man att man ska få tag i dom. Varje gång man hinner göra ett försök vill säga. Matte är ganska nitisk och tråkig så vi får inte jaga dom. Matte säger att det råder något som heter koppeltvång och att hundar inte får springa lösa och störa.

Vem stör ? Inte jag? /Tuffa