Jag förstod redan i morse att det var något lurt på gång... Matte fixade en sån där löjlig mittbena på min rygg. Sprejade till och med vatten på den så att den blev riktigt skarp och fånig... Jag försöker ruska tillbaka det så gott det går men inte hjälpte det.

Inlangade i bilen blev vi. Matte hade borstar och grejer packade. Jag kände igen vägen till klubben. Men det kändes inte som träning denna gång. Väl framme hajade jag. Vänstervarvning...

Vi fick vänta en stund för det var en massa schäfrar som skulle varva före. En massa mattar och en och annan husse kom fram och gullade med....just det, Grynet... Nåja, jag fick mig en och annan klapp i alla fall. Grynet övade piraya-tänderna på Conrads mattes haka... Så har jag aldrig gjort!

Så var det äntligen dags för vår tur. Mina ben hade fluffats så förfärligt. Såg luddiga och konstiga ut. Benan låg som en smäck på ryggen. Så in i ringen. Domaren var en hygglig prick. Han kikade på alla mina fina tänder. Lyfte på luggen och konstaterade att jag hade mörka, vackra ögon. Kollade in baktassarna för att kolla om mina tjusiga sporrar var kvar... Mätte så att jag inte var för hög gjorde han också. Så fick vi varva runt. Jag tyckte det var lajbans. Massor av folk som tittade!

Så fick matte ett rött band och sen en rosa rosett. Så fick vi stå kvar i ringen. Så kom Dynamit-Doris in. Hon hade också fått en rosa rosett. Därför skulle vi varva lite tillsammans. Det gjorde vi. Jag hade jättebråttom för Doris låg före mig. Så skulle vi stå och vara fina. Vi stod och kikade på varandra och då fick plötsligt matte en stor rosett till. En gul och röd. Jätteglad blev hon då. Jag fattade ingenting, men så var det klart.

Efter att ha väntat jätte-jätte-jättelänge så fick vi varva igen med en massa andra hundtyper, men den domar-farbrorn gillade mest lassie-hundar och rått-hundar, så jag fick ingen mer rosett. Det gjorde inget. För jag var ändå snyggast!

Bäst i rasen när jag är i gasen! /Tuffa